.

Dagen D var här, dagen när det skulle bli fel med det mesta. Efter upphämtning av babbelgubben som skulle äntra högerpallen så bar det av mot besiktning i Uppsala. Inga problem så långt, snarare tvärtom. Ingen besiktningskö och heller ingen kö vid anmälan. Drygt 3 timmars väntan innan start är däremot inte speciellt kul. Och det skulle bli värre redan på dagens första sträcka. Redan efter ca 100 meter får vi punktering på v framhjul på sträckan som var 5,9 km, 5,8 km med platt framhjul är inte speciellt kul eller lätt men att stanna och byta var inte aktuellt med tanke på sträckans längd och närheten till service efteråt. Nu var bilen i princip okörbar efter sträckan så vi beslöt oss för att sätta på reservhjulet. Klantig som jag är glömde jag att lägga i en växel eller handbromsen så bilen började rulla och for av domkraften. Det tråkiga med detta var att Eklund höll på med hjulet samtidigt och fick ett finger i kläm mellan hjulet och framskärmen. Där satt den stackaren fast och jag försökte lyfta bilen men orkade inte rubba den. Vänliga själar uppgfattade vad som hade hänt och skyndade till undsättning så Eklund kunde komma loss. Bland annat var det Tom Hansson och hans codriver för dagen Andreas Liljeberg som hjälpte till, Tack för snabb hjälpinsats!!!!
Ok, upp med domkraften igen och på med hjulet så vi kunde åka vidare mot servicen för att närmre kolla fingerskadan. Vid infarten till servicen står en ambulans parkerad och vi ber tjejerna i den om hjälp. Under tiden sjukvården jobbar med skadade codrivers så åker jag fram till servicepersonalen som för dagen var Tobbe, Åman, Nettan och Knut (Knut är en hund) som lägger på "nya" hjul fram. Sedan åker jag ut från servicen för att kolla hur det står till med fingerpojken och känner mig ganska lättad när jag ser honom komma gående. Med bandagerat finger far vi så vidare mot resten av sträckorna. Smått besviken, skärrad och uppgiven är resten inget att berätta om. Jo, sista sträckan hade jag lyckats slå bort lite negativa tankar och försökte ladda lite. Efter 1,5 km på den 6,3 km långa ss5 hör jag i intercomen " fan har du käkat gift?!" för då var det bra ladd med mycket noter att läsa. Sedan var det tydligen så roligt att Eklund satt och skrattade samtidigt som perfekta noter levererades. Rätt var det var lyckades jag också dra av växelspaksknoppen så det bara var pinnen kvar. Tiden på sträckan var riktigt bra med våra mått mätt och vi brast ut i ett gapskratt när vi kom i mål. Givetvis kom vi sist i klassen men vi kom i mål till slut. Utan punkteringen hade vi varit ett par tre placeringar bättre men dom i toppen är låååångt före. Tack alla som på något sätt var behjälpliga idag och jag hoppas ditt finger inte gör så ont i fortsättningen Eklund.



/ Edlund /